Bulldogg

Fransk bulldogg

Den franska bulldoggen, eller ”frallan” som den också kallas, har blivit en av världens populäraste hundraser. Kanske har du sett en fransk bulldogg skymta i filmen Titanic då det faktiskt var just en sådan med på färjan, eller förtrollats av en fralla ute i parken. Här följer lite information om denna charmiga hundras!

Historia

Rasens historia är inte helt klarlagd, men att den skulle vara fransk är alltför enkelt. Som namnet antyder så hör hundarna till släktet doggar. De har troligtvis alla sitt ursprung från provinsen Epirus i det antika Grekland. Senare korsades hundarna troligtvis i Paris på 1800-talet, tills det blev en enhetlig ras i slutet av det århundradet.

Rasstandard

Det som utmärker franska bulldoggars utseende är de stora, mörka, runda ögonen, det stora huvudet med fladdermusöron och en kraftig och kompakt kropp. Svansen är sedan födseln kort. De färger som godkänns enligt rasstandarden är tigrerat i mörka nyanser med vita tecken, gul, eventuellt med svart mask, samt vitt. Mankhöjden är runt 30 cm och vikten 8-14 kg.

Utmärkande för franska bulldoggar

Den franska bulldoggen är en speciell hund. Det är inte av en slump den har blivit en av världens mest älskade hundraser! Ofta kallas den för hundarnas clown, då de sannerligen tycker om att showa och ha allas uppmärksamhet. Rasen är en utpräglad familjehund, och älskar att gosa med alla familjemedlemmar, såväl som följa med på skogspromenader. Är det varmt vill och bör hunden dock ta det lugnt på grund av försämrad temperaturreglering. På vintern är det dock lätt hänt att hunden fryser, införskaffa därför gärna ett täcke till din fralla! Pälsen är mycket lättskött och allt man behöver göra är att torka rent rynkorna i ansiktet för att undvika infektioner och hudproblem.

En ganska specifik sak med rasen är att hundarna ofta har svårt att simma på grund av sin anatomi. Det är därför viktigt att hålla koll på sin fralla i närheten av djupare vatten!

Hälsa

Franska bulldoggar är drabbade av en hel del hälsoproblem, så pass mycket att en del veterinärer propagerar för ett förbud att avla bland annat denna ras. Vanliga problem är bland annat allergier, ögonproblem och besvär med huden. Rasens kroppsbyggnad ger även en del problem med rygg och leder, såsom att knän går ur led. Som med andra plattnosiga (så kallade brakycefala) raser så förekommer ofta andningsproblem, med stora individuella variationer. Många franska bulldoggar har inga större problem med andningen, medan andra som avlats allt för hårt har kraftigt korta nosar och trånga näsborrar. Förutom problem med andning ger denna anatomi även problem med temperaturreglering.

På grund av ovanstående problem är det viktigt att noggrant välja en seriös uppfödare som aktivt arbetar för att avla friska valpar, genom att bland annat endast välja föräldrar som är fullt hälsosamma. Gällande aveln så är det mycket vanligt att franska bulldoggar måste förlösas med kejsarsnitt, även detta är något uppfödare arbetar aktivt emot. I Sverige finns en fransk bulldoggklubb som aktivt arbetar bland annat för detta, och gärna bistår med hjälp vid valpköp.

Engelsk bulldogg

Den engelska bulldogen är något större än sin kusin, fransk bulldog, och har mer överflödig hud. Det har inte gått att fastställa hur gammal rasen är men det finns dokumenterade fall så långt bak som till 1200-talet och ska då ha används till bland annat tjurhetsning och hundslagsmål.
Den ska sedan under en tid har glömts bort men avlades sedan igen till en fredlig och lugn sällskapshund. Det är med den engelska bulldogen som doggens moderna form blev populär. Det är även Englands nationalras och det har gjorts utställningar sedan 1860, där.

Hälsa

Inom de flesta bulldogg-raserna förekommer en rad besvär, och det gäller tyvärr även den engelska bulldoggen. De förekommer problem med andning, rörelser, hud samt ögon. Seriösa uppfödare och rasklubben arbetar givetvis mycket med att få bort problemen så gott det går. Men likt alla hundraser är det stor skillnad mellan varje hund och alla behöver inte få några besvär, men det är viktigt att se till att hundarna har två friska föräldrar.

Valpningen är också svår för tikarna då rasen har stort huvud och därför kan valparna enbart förlösas med kejsarsnitt. Det är också viktigt att tänka på som valpköpare att inte köpa en engelsk bulldogg med utseenden eller egenskaper som förhindrar ett normalt liv för hunden. Håll därför koll på att det är seriösa uppfödare.

Varför en engelsk bulldog

Den engelska bulldogen är en perfekt sällskapshund för dig som vill ha en soffliggare. Men den kräver motion och mycket stimulans för att må bra. Den är ingen motionsglad hund men långa promenader i skogen och vanlig mark behöver den för att må bra och inte bli överviktig.

Rasen är också beslutsam och har styrka och mycket energi. De brukar vara alerta, pålitliga, lojala och modiga individer. Det är många som säger att den engelska bulldoggen är den bästa familjemedlemmen.

Utseende

Engelska bulldoggen är släthårig, och kraftigt byggd. Den är lågställd i manken men bred, kompakt och kraftfull med ett stort huvud.
Ansiktet är mycket kort, trubbigt och nosen är bred. Benen är välmusklade och kraftiga, inte konstigt när hanarna kan uppgå till 25 kg och tikarna till 23 kg. Färgen brukar vara enfärgad ibland med svart mask eller nosparti, brindle, olika röda nyanser, fawn, blekgult och vit.

Viktigt att tänka på

En av de allra viktigaste saken för den engelska bulldoggen är att man regelbundet vårdar hudvecken. Pälsen är lättskött på grund av att rasen är korthårig, men det är viktigt att tvätta alla hudveck då det lätt kan uppstå eksem och andra hudproblem.

Övrig fakta

Innan du köper en engelsk bulldogg; läs om den och känn efter om det är rätt ras för dig samt hitta en seriös uppfödare. Det enklaste är att du kontaktar rasklubben, där du också kan delta på aktiviteter och träffa hundar innan du bestämmer att köpa en.

Under 2000-talet var rasen inblandad i smuggelverksamhet, och myndigheter så som Jordbruksverket och Tullverket har uppmanat köpare att vara extra noggranna vid valet av uppfödaren så att man inte gynnar smuggelverksamheten. Därför bör man gå till rasklubben för att få en seriös uppfödare och en frisk valp.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*